fridalowis

Den här gossen föddes den 22 juli efter lite drygt 4 timmars obehag.
Han fick namnet Viggo, efter en märklig dröm jag hade.. ( finns att läsa om här i bloggen för er som hänger med.)

Jag vaknade nångång innan 5, vilket inte var ovanligt under min graviditet. Jag gick på toa som vanligt och satte mig sen vid datorn en stund som vanligt, loggade in på facebook som vanligt, och märkte som vanligt att det inte var några fler än jag online... "så tråkigt" tänkte jag, loggade ut och gick och la mig igen.
Precis när jag börjat slumra till vaknade jag med ett ryck av att det smäller till.... MELLAN BENEN!
"Vad fan var det?!" Undrade jag och låg kvar helt skräckslagen, vågade knappt röra mig. Jag tänkte att jag ska somna om och låtsas som ingenting, men det gick ju förstårs inte, jag var ju klarvaken.
Efter en stund bestämde jag mig för att kliva upp igen.. när jag började röra på mig kände jag att det började rinna, när jag ställde mig upp började det FORSA.. över hela golvet, det tog aldrig slut, där skulle jag få stå hela dan!
Efter flera långa minuter (som kanske egentligen bara var sekunder) så slutade det iaf. Jag som då var medveten om att jag snart skulle föda, gick lugnt och stillsamt in i duschen och tog en lagom lång dusch. Efter det gick jag in i sovrummet och la två stora badlakan över sjön brevid sängen. Klädde på mig och gick och satte mig vid datorn igen.
Då kom första värken, jag kände på mig redan då att det skulle gå fort så jag ringde till förlossningen med en gång.. De sa till mig att jag fick packa väskan och komma in när jag ville.
Ringde sen till mamma, som bara skulle göra sig iordning och äta frukost, väcka Ronny som skulle följa med och passa Jamie.
Väntan blev snart olidlig, när de väl kom hade jag 3 minuter mellan värkarna.. det var bara att sätta sig i bilen och dra.
Kom in på förlossningen vid halv 8, fick ligga i ett undersökningsrum och plågas en stund innan jag kunde få min efterlängtade lustgas.. sen gick det ganska fort, på 14 minuters krystvärkar var han ute. klockan 09.20. Knallblå med navelsträngel två varv runt halsen, inte nog med det så var han full av fosterfett med. En så kallad "ganska ful unge."
Det tog en stund innan de gav han till mig, jag varken såg eller hörde han på flera minuter (som egentligen kanske bara var sekunder) jag var tvungen att fråga om han levde över huvud taget!
Sen börja han gallskrika, med den högsta ton jag någonsin hört en bäbis skrika. Till och med barnmorskorna kommenterade hans gälla skri. Då önskade jag för mig själv att han skulle tystna igen. Jag kom just i denna stund att tänka på Jordan i scrubs, som säger " this kid is annoying me already" när vattnet går. Det var lite så jag kände när jag hörde han skrika, och när han fortsatte skrika fastän han låg på mig.

Han har dock lugnat ner sig nu, och snyggare har han med blivit. Tack och lov!

Satt och kollade igenom en massa gamla bilder på bilddagboken och fick se ett par där jag sitter och bolmar. Har bestämt att bilderna får bli mina minnen från mitt liv som rökare! För det kommer nämligen inte bli några fler såna bilder. (säger jag nu ja, hahaha... vi får väl se!)
Imorgon är det tre veckor sen jag rökte senast. Tre veckor är ungefär så lång tid jag har klarat mig från att röka under mina tidigare (tusen) försök.
Tidigare är det vardagligt öldrickande och diverse festligheter som dragit ner mig i rökträsket igen, det kan jag åtminstone vara säker ifrån den här gången, eftersom jag är gravid och kommer att förbli gravid i en halv evighet till. Nästa evighet blir spädbarnstiden och då blir jag så känslig och hönsig så jag kommer hålla rök så långt borta min bäbis som möjligt. (säger jag nu ja, hahahah... vi får väl se!)

Så nu har jag då räknat ut att efter evigheten som gravid plus evigheten som spädbarnmorsa så kommer jag ha varit rökfri i ungefär..... nu ska vi se här... en evighet!

Har man då varit rökfri en evighet (som är en till höres rätt lång tid) så ska man allt kunna vara rökfri för resten av livet med!

MINA DAMER OCH HERRAR! (det vill säga damer och Joakim)
Jag kan härmed berätta att mina elva år som rökare numera är ett minne blott!
(säger jag nu ja, hahaha.. vi får väl se)

Nej jag är inte bitter! Bara lite deppig.. det är Visfestivalen i stan och ALLA ska givetvis dit, ALLA tjatar om det på facebook, ALLA ska supa och det är party hit och dit.. Ingen har ju förstårs frågat mig om jag vill dra med dit.. (men vem vill umgås med en gravid när det är fest?!)

Har inte ens Jamie hemma den här helgen,,, och ikväll skulle han ironiskt nog följa med kontaktfamiljen till visfestivalen en sväng, haha! Så till och med min 5-åriga son ska dit!
Och här sitter jag... tjena allena... Här får man för sina synder...

Vi är inne på dag nummer 2 av ett gäng varma dagar (som tydligen ska hålla i sig till veckans slut)
Har skenat runt på stan i två dagar och har till och med varit på stranden och SOLAT. Har inte dött av värmeslag än, och alla som har förvarnat mig för hemskheterna med att vara gravid på sommaren!
Jag är den som annars alltid är känslig för värme, men kan inte påstå att jag har lidit de här dagarna. Peppar, peppar, jag kanske får solsting imorrn bara för att jag skriver detta.

Idag såg jag skymten av något jag sällan ser nu för tiden... nämligen en pung!

Var som sagt på ultraljud idag och det gick så bra det bara kunde. Fick ju se pungen, (en anledning att rusa till närmsta klädaffär och köpa blåa babykläder!)

En annan rolig grej fick jag med veta.

När jag låg där på britsen och försökte klura ut vad som var vad på TV-skärmen säger barnmorskan:

-"Hade Jamie mycket hår på huvudet när han föddes?"

-"Jo, han hade väl en del." svarade jag.

-" För det kommer den här bäbisen också ha." sa hon, och visade mig vad som var hårstrån. Det såg ungefär ut som små taggar som stack ut på sidorna av huvudet. Så otroligt häftigt! Trodde inte man kunde se sånt på ultraljud!

Känns bra, nu vet jag att jag kan förvänta mig en hårig unge med pung.

Sitter i soffan och Jamie bokstavligen hänger på mig, så jag har lite svårigheter med att skriva. Är lite smått rädd för hans sylvassa armbågar...

Var uppe en sväng vid 5-tiden imorse, åt lite yougurt för jag var så jävla hungrig.. Har börjat äta som en häst på sistone, eller mer än en häst kanske... läskigt att man inte ens kan sova klart utan att behöva äta!

Gick iaf och la mig efter nån timme igen och fick sen äran att vakna till cartoon network på högsta volym.

Innan jag vaknade drömde jag om en unge som hade dykt upp från ingenstans, det var inte mitt barn. Vet inte vems barn det var, ingen visste, men alla visste att han hette "Viggo".
Låg kvar i sängen och tänkte på drömmen en stund, undrar om den betyder något... Viggo kanske är namnet på mitt barn? Om det blir en kille vill säga. Det är inget namn som finns med bland favoriterna men det är väl ett dugligt namn.

Imorgon är det ultraljud som står överst på listan. Något att se fram emot men är alltid lika nervös! Tänk ifall de hittar nåt "fel"?! Nu är bebben så pass stor oxå så nu går det nog att se både det ena och det andra..
Återkommer imorgon om hur det gick!

Joakim, man kan inte "tappa bort" någons msn, du har raderat mig din jävel! ;) men okej.. frida_cherry@hotmail.com

blev utmanad av Jessica.. känns som man har fyllt i listor på Bilddagboken alldeles för många gånger.. men det ska väl få plats en i bloggen med.

1. Hur gammal är du om fem år?
fyller 31 (fyy Fabina!)

2. Vem var den sista du träffade?
Jamie sitter här brevid

3. Hur lång är du?
160cm

4. Vilken var den senaste film du sett?
Nån på TV förmodligen.

5. Vem ringde du senast?
Eza

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem?
"Jasså hennes unge var först i världen:D. Annars är väl Carola ett fint namn ;)"
Dryg-sms till min dryga mamma som skrev att jag "döper min unge efter Pernilla Whalgrens unge".(Bianca) Hon gillar inte Pernilla Whalgren, nån hon ännu mer ogillar är Carola, därför drog jag till med det namnet. (därefter fick jag ett "förlåt-sms".)

7. Var är dagens planer?
Gå ut med grannens hund Fox, käka jordgubbar.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Skicka sms.

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda?
skilda ( har dock aldrig varit gifta)

10. När såg du senast din mamma?
Häromdan

11. Vilken ögonfärg har du?
blå

12. När vaknade du idag?
imorse

13. Har du någon gång hittat en katt?
Har hittat resterna av min egna katt vid vägkanten en gång..

14. Vilken är din favoritplats?
Sängen.

15. Vilken plats föredrar du minst?
Huvudstaden

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Sitter väl fast i Gunnebo som den WT-morsa jag är..

17. Vad skrämde dig som barn?
Fyllegubbar

18. Vem fick dig att skratta senast?
En vän som pratade om bajs-i-munnen-sex.. (jag borde ha spytt, men föredrog att skratta)

19. Är du för ung för att äga vinylskivor?
Nej.. men jag äger inga.

20. Har du stationär eller bärbar dator?
bärbar

21. Sover du med eller utan kläder på dig?
med

22. Hur många kuddar har du i sängen?
2

23. Hur många landskap har du bott i?
småland och skåne

24. Har du någon gång spytt på fyllan?
jovars..

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Barfota

26. Är du social?
På fyllan (när jag inte är på spy-humör)

27. Vilken är din favoritglass?
Piggelin

28. Vad skulle du göra om du vann en miljon?
Köpa en SOFFA till att börja med

29. Tycker du om Kinamat?
inte nämnvärt mycke

30. Tycker du om kaffe?
nej fy bubblan

31. Vad dricker du till frukost?
Vatten

32. Sover du på någon särskild sida?
Nej

33. Kan du spela poker?
sådär

34. Tycker du om att mysa?
När jag är o-gravid

35. Är du en beroendemänniska?
Gillar inte beroende-grejer.. men snus klarar jag mig inte utan!

36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Min tvillingbror och min pappa

37. Vill du ha barn?
Ja förmodligen, annars kan det bli jobbigt..

38. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska sådär.

39. Har du någonsin åkt ambulans?
Ja

40. Föredrar du havet eller en pool?
havet

41. Vad spenderar du helst pengar på?
Mat, kläder, hemmet

42. Äger du dyra smycken?
Nej, det är H&M-krims hela bunten.

43. Har du någon gång testat narkotika?
några gånger, men föredrar en stadig grogg.

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen?
en prilla

45. Vem är den roligaste människan du känner?
Finns några.. Daniel var en av de roligaste människorna jag träffat.

46. Välj ett ärr på din kropp?
Tummen, klämde den i en bildörr som liten.

47. Vad har du för ringsignal?
Nomy-cocain

48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten?
ja

49. Flirtar du mycket?
Never

50. Vart togs din profilbild för din facebook?
I sovrummet

51. Kan du byta olja på bilen?
nej

52. Har du fått fortkörningsböter?
Nej

53. Vilken var den senaste bok du läste?
nån andra världskriget-bok, minns inte vad den hette

54. Läser du dagstidningen?
Ja, på nätet

55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nej

56. Dansar du i bilen?
Nej??

57. Vilken radiostation lyssnade du på senast?
brukar kolla på kanal5 på mornarna när de filmar dom där från den där radiokanalen ni vet...

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Nåt Jamie bad mig skriva säkert

59. När var du i kyrkan senast?
Minns inte.

60. Vilka personer utmanar du?
ALLA som läser!

Är det fler än jag som tycker att det är lite tråkigt att man inte vet riktigt hur många och vilka som läser ens blogg?
På det sättet var det mycket bättre att bara blogga på communitys, där man kunde se exakt vilka som läste.
Då tänkte man sig för både en och två gånger innan man skrev om "vad som helst". Då man hade "fel" läsare ibland.
Jag funderar över detta mycket.. Har svårt att tro att de som kommenterar bloggen är de enda som läser, jag läser ju själv flera bloggar som jag inte kommenterar, då borde det vara samma sak i den här bloggen.
Det finns ju faktiskt folk som jag helst inte vill ska läsa min blogg, inte för att jag inte kan stå för vad jag skriver, men det vore pinsamt om, ja.. usch ja!
Man vet ju aldrig... Tänk fall DEN läser min blogg och visar den för DEN personen!? (I så fall är du en OND människa!)
Oh shit, jag vågar nog inte skriva om "vad som helst" längre! :O

Så...nu vill jag veta,  vilka är ni?
Om ni kommenterar min blogg så kanske jag kan kommentera er ;)

Dags att uppdatera bloggen lite.
Jag och mitt intressanta liv sitter just nu i soffan med ryggont och ett par fötter som snart inte vill vara med längre. Eftersom jag har gått över vecka 31 tycker jag det börjar bli alldeles lagom dags för en förlossning snart.

Har börjat packa BB-väskan.. just nu innehåller den:

*bäbiskläder
*
*
*
*
*

Jag har även funderat på att snart packa ner kameran, ett par batterier och de "viktiga papprena".
Ska inom en snar framtid köpa blöjor och bindor oxå.. är det något mer viktigt man borde ha med?

Jag fick en väldigt spännande kommentar i mitt förra inlägg från någon "Mike" som meddelade följande:
"Hör av dig! Har en alldeles lysande idé"
Jag skyndade mig att skicka ett mail till "Mike" för att få höra "Mikes" lysande idé, men har ännu inte fått något svar. Jag dör av nyfikenhet! Vill ju höra "Mikes" tips, ännu mer vill jag veta vem "Mike" är...

Mike, jag väntar....

Uträkning utgår från dagens datum: Fre 29 maj 2009.
Din graviditet startade Lör 1 nov 2008.
Din menscykel är ca 26 dagar
Du blev gravid ungefär Lör 15 nov 2008 (ägglossningen).
 Du är på dag 210 av 280. (75%).
Du är i vecka 30.
Du har gått 29 fulla veckor och 6 fulla dagar (v29+6).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Fre 7 aug 2009
Du har 70 dagar kvar till beräknad förlossning.

Så här ser min graviditet ut idag, brukar logga in på familjeliv varje dag och kolla om det har blivit några förändringar. Tänk om det helt plötsligt skulle stå " Du har 20 dagar kvar till beräknad förlossning", fasen vad skönt det skulle va, men den dagen känns väldigt avlägsen!

Var på MVC igår och gjorde sockerbelastings-test, fick ganska högt resultat men det låg "inom gränsen".. Jag ska hur eller hur försöka undvika snaskeri och läskeri framöver. Kan förstårs hända att jag tar nånting, men det ska inte bli dagligen, som det blivit senaste tiden!

Fick en lapp om Faderskapsbekräftelse av barnmorskan, så jag berättade läget för henne. Hon påpekade även hon att skulle tänka på barnets rättigheter i första hand, och tyckte att jag skulle ta tag i det redan nu och ringa handläggaren..
Jag kan lova att det tar emot.. Det kommer säkert bli ett jävla liv och jag ORKAR inte just nu.. Är det inte bättre att vänta till barnet är fött? Det tycker jag iaf...

Roskilde och Hultan släng er i väggen! I Gunnebo har vi den årliga Kakfestivalen! Det innebär att alla föräldrar till dagisbarnen en kväll om året får ta med bakverk till dagiset, samla allt på ett bord, lyssna på ungarna när de sjunger en refräng, och sen frossa i slisket tills man spyr...
Har ikväll käkat kärleksmums, kladdkaka, muffins, tårta, NEGERbollar(oj caps lock), morotskaka, nåt utländskt som påminde om vårrulle men skulle föreställa kaka (tror jag). Dagis bjöd generöst på ett halvt glas saft till allt detta... Där ni!



Ser inbjudande ut va? (om man är hungrig kanske)




Hugg in barre! (ja, han har färgat håret...)




Picknick med en romantisk atmosfär.


Kan erkänna att jag egentligen kanske inte är så imponerad av den här kakfestivalen som jag utger mig för att vara. Men har man ett innehållslöst liv så får man ta vara på det lilla!

Då flera andra på senaste tiden skrivit om abort så tänkte jag inte va bättre... eller värre...

Tror dessutom att ni väldigt gärna vill höra just min åsikt i frågan ;) Men först ska ni få läsa min historia...


Jag har själv gjort abort. Jag hade precis fyllt 16 år och var som 16-åringar brukar vara, dum och naiv!
Jag visste innerst inne att det var något som inte stämde men jag förträngde alla tankar och det faktum att jag inte hade haft mens på flera månader. Jag ville inte vara gravid och bestämde mig därmed att jag inte var gravid!
Så när jag väl testade mig hade jag redan gått över 12 veckor. Det kom som en stor chock även att jag "egentligen" redan visste om det.
Jag fick träffa barnmorskor hit och dit och fick en kurator som skulle se till att jag gjorde rätt val. Jag fick inte göra abort innan jag hade sagt direkt till henne att det var det jag ville. Detta gjorde att det drog ut ytterligare på tiden så när det väl var dags var jag nånstans mellan vecka 13-14.
Dagen innan jag åkte in till sjukhuset fick jag äta piller som gjorde att fostret dog, jag hade inga problem med att ta dom. Inne på sjukhuset fick jag ligga på en säng och vänta, det kom in en sköterska då och då och stoppade upp tabletter i mig, som skulle göra att fostret lättare skulle komma ut.
Efter ett tag började jag blöda och fick fruktansvärda smärtor i magen.
(det var vanliga värkar men det visste jag inte då)
Det höll på så en bit in på natten och jag fick en lugnande spruta för att kunna somna.
Jag vaknade efter ett tag av att det kändes som om jag hade en tennisboll mellan benen. En sköterska hade sagt till mig att varje gång jag behövde gå på toaletten skulle jag göra det i en potta dom hade ställt in åt mig. Så jag gick och satte mig på pottan och kände och hörde hur något kom ut och landade i pottan.
Jag ställde mig upp och tittade ner.. jag fick en chock.. i pottan låg ett BARN!
Det jag tyckte kändes som en tennisboll var huvudet på ett litet dött barn med ett till synes fullt uvecklat  ansikte, kropp, fingrar, tår, ja.... allt!
Jag kunde inte sluta titta.. Det var inte förän i den här stunden som jag insåg vad jag hade gjort! Jag hade dödat mitt egna barn för att jag inte ville ha barn, jag hade använt abort som preventivmedel, utan att veta vad jag gjorde!
Jag gick och la mig i sängen igen, låg vaken hela natten och hade dödsångest. Jag blev rädd för mig själv och blev rädd för det döda barnet som låg i pottan. Jag var helt säker på att han skulle hämnas på mig för det onda jag hade gjort. Jag kände mig som en kallblodig mördare!
Morgonen efter kom en sköterska in och kollade i pottan och sa "men varför har du inte meddelat att du har aborterat" varpå hon tog upp pottan och gick ut. Jag sa ingenting, jag skämdes...
På dagen fick jag veta att jag skulle sövas och in på operation för att de skulle få ut alla "rester"... Jag undrade varför dom inte kunde gjort det från början?
Det värsta av allt det här var att INGEN hade sagt till mig vad jag skulle få se.. jag hade ju ingen aning om hur ett foster såg ut vid den här tiden. Vad var meningen med att träffa en kurator? Varför kunde inte hon ha sagt något? Eller någon annan?
Det var någon som frågade mig en kort tid senare om jag hade sett barnet, jag sa nej, att det bara var klumpar som kom ut, för jag skämdes så mycket... Det tog ett par år innan jag klarade av att berätta vad jag hade sett.

Så här tycker jag om abort idag.

Jag tycker att Sveriges abortlag är rätt bra, men har brister som allt annat. Det är inte lagen i sig det är fel på, utan folks lite allt för bekväma syn på den... Jag tycker att abort ska användas som sista utväg, det vill säga ifall barnet är sjukt eller om mamman av någon anledning inte kan ta hand om det. Det borde inte användas av egoistiska skäl (som jag själv gjorde) eller för att någon annan vill det. Anledningar som: "man ska inte skaffa barn om man inte har råd att ge det vad det behöver" köper jag inte. I Sverige har alla råd att ge sina barn vad de behöver, det är ingen som lever i misär här! Den som tror det vet inte hur jävla gott vi har det i det här landet!